
Det börjar bli höst i prästgårdsparken. Det lummiga gröna byts till gult, brunt och flammande rött. Höstbrisen får löven att darra och de släpper sitt grepp och faller mot marken. Gräsmattan täcks av ett allt tjockare lager av höstlöv och torra grenar. Luften känns fuktig och dofterna talar sitt klara språk. Nu är sommaren över.
Gräsmattan är redan täckt av fallna löv. Och det är bara en bråkdel av löven som släppt. Nu väntar arbetet med att ta hand om löv på en yta om ett par tusen kvadrat. Suck (!).
Magnolian är en av de första att gå in i vinterdvalan. Kanske för att den till våren ska blomma först av alla parkens träd? Dess tunna spretiga stammar på 5-6 meter kommer nu att stå kala tills det blir dags för vårens fyrverkeri av blommor och knoppar på bar kvist.
I somras var det liv och rörelse runt bordet i parken. Nu står där ett fat med fallfrukt och matplatsen trakteras endast av fåglarna. Möblerna får stå ett tag till innan de ska oljas in och stuvas undan.
